måndag 12 september 2011

Små tankar som plötligt känns viktiga!

I ett tidigare inlägg krev jag om att det kommer och går så många konstiga tankar. Om små pyyttesaker.
Detta är en annan
docka..
Det här är en sån sak som jag har hakat upp mig på:

"1977 var jag 10 år.

Det året förlorade jag min farfar. Han stog mig väldigt nära.
Farmor fick en docka av mig, så att hon inte skulle känna sig så ensam nu när farfar var borta.
Det har farmor berättat många gånger för mig. Och visst känner jag igen min docka, men jag kommer inte riktigt ihåg händelsen. Men det gjorde hon.
Den dockan har, till för bara några år sedan farmor haft på sin säng hemma i huset.
Nu är du inte ensam längre farmor, farfar och du får äntligen ses igen.
Så nu tar jag tillbaka dockan, som höll dig sällskap i så många år. Den ska få finnas hos mig, nu när du inte finns här."

Pappa är just nu i Graninge och han hade i går letat i farmors hus efter den, men hittade den inte. I dag var han på servicehuset där hon nu bodde. Där satt den lilla dockan på nattygsbordet. En i personalen sa att hon alltid lade den på sängen.

Tänk vilka små minnen som plötsligt känns så viktiga!
Kram på er! Ta hand om varandra!

2 kommentarer:

Christel sa...

så fint.....cirkeln är sluten på många vis.

Susanne sa...

Vilken fin liten historia...

Svar: Fläskfile o grädde är alltid en bra kombo :-)

Skicka en kommentar