fredag 28 augusti 2009

Min "mommo"!



Jag vet inte riktigt hur jag skall börja, men ett hjärta ett stort sådant är verkligen en symbol för min mormor. Ja det är henne jag tänkte hylla i dag.
Min mormor fyller 90 år på måndag och jag har inte kunnat hitta på en passande present. Så jag tänkte från början skriva och rita ett grattis kort men innan jag var klar hade jag skrivit 2 A4 sidor om henne.

Här kommer det för den som orkar läsa. Kanske mina syskon och min kusin, som säkert har egna fantstiska minnen av henne då hon var pigg och rask.
Alla saker vi gör minns kanske på ett annat sätt av någon annan, vissa saker kanske har gjort större intryck hos mig och något annat hos någon annan av oss.

"Till världens bästa mormor, i mina ögon sett. Hon är den mysigaste, gosigaste, snällaste och mest omtänksamma mormor man kan ha. Men hon kunde också säga i från och man gjorde något knasigt eller inte lyssnade. Vilket faktiskt hände ;-)

I sitt otroligt stora varma hjärta fanns alltid en plats för alla. Hon ville alltid att alla skulle må bra, äta ordentligt, och vara glada, att hjälpa till med alla möjliga saker var en självklarhet för henne. Man kan undra när hon själv åt. När vi hade middagar sprang hon ut och in i köket och hennes tallrik var orörd.

Hon är mormor Sally för så många inte bara för oss barnbarn utan även för barnbarnsbarnen.

Trots hennes 90 år vill hon fortfarande hjälpa till , stödja och finnas till hands för alla.

Kanske har hon med sitt stora varma hjärta glömt bort sig själv i bland.

Hon har alltid haft 1000 järn i elden. Sytt, plockat bär, plockat svamp, lagat mat, bakat, påtat i trädgården och målat.
När jag skriver måla tänker jag på när jag som liten fick fäölja med henne på oljemålningskurserna. När jag i dag känner lukten av terpentin änker jag på dessa stunder. Tänk vad en doft kan göra att man minns.

Jag minns som i går när du satt och rensade jordgubbar från ditt stora jordgubbsland, det kröp massor av getingar på dina händer, men du var inte allas rädd för dem. (Det är inte jag heller).

Hon har kunnat sy precis allt. Såg jag något snyggt så vips så hade hon sytt det. Men en sak gillade jag inte. Att prova kläderna, det kunde hända att det stack till av en knappnål...

Hon har sytt mina skolavslutningskläder så länge jag kan minnas."

Nu bor hon på ett äldreboende där jag tror att hon trivs bra. Vi kan fortfarande sitta och prata och hon minns det mesta. Men hon är så tunn och skör och man vill bara krama, hjälpa och glädja henne. Ändå vill hon hjälpa de andra som bor där.

Jag vet att hon sa en gång för några år sedan att utanpå är jag en gammal kärring men på insidan är jag fortfarande 25.
Många många kramar och Grattis på din 90 års dag.

Katharina

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ja, jag vet inte vad jag ska säga. Jag blir så rörd. Vi delar samma mormor och samma minnen med och av henne. Jag kommer i håg, när jag var väldigt liten, att jag tyckte så mycket om hennes örsnibbar :). Det finns så mycket att säga om mormor Sally så att vi borde skriva en bok om henne och det vi hört henne och andra berätta om livet... I morgon ska hon firas av oss och några fler. Hoppas att hon har en pigg dag och orkar glädjas med oss för att hon finns och är så fantastisk. /Görel

Birgitta sa...

Vackert skrivet! Lyckliga du som har din mormor kvar.

Skicka en kommentar