Blodad tand

Jag och Harry har verkligen fått "blodad tand" för det här med viltspår. 

I går gjorde vi ett förtest inför anlagsprovet den 27/6. 

Det började inte så bra, ville inte riktigt ta sig an spåret och gå in i skogen. Men efter en stund lossnade det. Trodde faktiskt inte det just då. 

Blir så imponerad över en hunds luktsinne. Och jag bara hakade på. Första gången jag går ett spår med honom utan att veta var spåret går. Det fanns några få snitslar på vägen och vid den andra blev det tvärstopp. Så där fick han lite hjälp. Sedan bar det av igen. 

40 eller 50 meter innan "målet" var han helt slut och började äta på pinnar i stället. Då fick han hjälp att ta sig fram till skanken. 

I dag lade jag ett spår till. Vr riktigt taggad och gjorde en fin spårkarta, som jag följde till en början. Men sedan tappade jag räkningen igen :/ 

Men han klarade det bra. Det var en rostig plåthink och samtidigt ljud från et inkommande tåg. Och han skällde till några gånger och kom till mig. Men det kom han över efter20 sekunder och fortsatte. Bra med lite ljud som störningar i bland också. 

Det var blåärsris, mossa och berg. Ett bloduppehåll gick fint. 

Trevlig fredag på er alla!!

Ligger i sängen och läser....

...alla fantastiska inlägg efter mitt eget inlägg (på facebook) om mannen som föll i går på parloppet.
För mig är det en självklarhet att hjälpa någon som faller eller gör sig illa.
Nu hoppas jag att mannen klarade sig jag har inte hört något om att en msn avlidit i alla fall. Mailade parloppets ledning i morse och fick ett snabbt svar om att de inte hört något. Det är kanske positivt.

Många skriver också att inte alla skulle ha ingripit. Varför har det blivit så? En annan sak som man kanske kan förstå är att man inte ingriper vid bråk eller hot. Men om någon fallit eller på annat sätt skadat sig?!

Over  and out!

Omtumlade kväll i Hagaparken

I går sprang Linus och jag parloppet som ett par. Min syster Gabriella och min svägerska Sara hade också ett par. 

Det var riktigt varmt i Hagaparken. Jag har så svårt att springa när det är varmt. Vid 2 kilometer skylten trodde jag att det skulle stå 4 km, då kan ni tänka att det var tungt :)

Linus sprang på dryga 21 minuter. Han är helt fantastisk. 

1.5 kilometer från mål sprang jag om en farbror som gick uppför en liten backe. Hörde precis när jag passerade honom att han började springa igen. Och precis där efter rasslade det i gruset bakom mig. Han hade ramlat. Jag vände och samtidigt kom en tjej till. Vi lade honom på sidan och bad funktionären att snabbt ringa  112. Han var nog ganska chockad för det tog en stund innan han reagerade. 

Vi märkte ganska snart att det inte var som det skulle med honom. Jag började att stoppa andra löpare som kom och skrek och frågade om någon var sjukvårdskunnig. Efter att ha stoppat några kom en sjuksköterska. Hon kollade andning och hjärtelag. Han andades inte och hjärtat hade stannat. Hon och en man turades om att göra HLR på mannen. Vi lyssnade och kände på puls, den var mycket svag. 

Det kändes som en evighet, men till slut kom ambulansen som stått vid start/mål. 

De kopplade genast upp honom för att se hur hjärtat slog. Maskinen sa genast till att de skulle ge elstötar. Alla backade från mannen, men inget hände. 

Jag gick vidare mot mål i lugnt tempo. Träffade på några av dem som hjälpte till och vi pratade om det med varandra. 

Var rejält skakig efteråt, men inte när jag satt vid mannens sida. 

Jag hoppas verkligen att det gick bra för honom. 

Jag har själv gått flera HLR kurser, men man kan nog inte gå för många. För nu när det verkligen gällde så visste jag inte vad jag skulle göra mer än att ropa på någon som kunde. 

Hektisk vecka!

Denna vecka är verkligen fullspäckad. 

Tisdag personalmöte (skulle ha stått i butiken) 

Onsdag parloppet för mig och Linus i vackra Hagaparken. 

På torsdag har Mio skolavslutning mellan 15-17, klockan 

17-19 har Linus sin avslutning. Och klockan 18 har jag förtest

För Harrys spårning. 

Puh. 

Men vi ska nog få i hop det på något sätt, men lite lätt stressad redan innan. 

Glasögon kanske...

Efter att ha gått lite i skogen och fotograferat 120 bilder.
Kommer hem och laddar upp dem, trodde i skogen med en titt i kameran att det var skärpa. Men icke. En fick vara kvar och det var denna.

En härlig kväll bland myggen...

....och några andra hundar och människor i skogen. 

I kväll var det dags för det sista kurstillfället i viltspår med Harry. 

Jag har lagt ganska många spår sedan förra kurstillfället, han har ju varit så rädd och 

harig. Men i går kände jag att, nu vänder det nog..

Och i dag gick det riktigt bra. Lite spänd var han men inte alls som tidigare. När det knakade till så tittade han upp, men fortsatte sedan att spåra. 

Vi lade spår till varandra i dag med. I dag med bloduppehåll på flera ställen. Mina snitslar är ju så små, så det var lite svårt att se dem. Dessutom var hon som lade spåret åt oss inte med när Harry spårade. Allt för att underlätta för honom. I slutet av spåret tog snitslarna slut så då var det glest mellan dem. Jag kollade efter dem men såg inte några. Då sa min kursledare att jag skulle lita på honom. 

Det var faktiskt nyttigt, att inte veta var spåret gick riktigt. Jag måste våga lite på honom. 

Känner  mig så nöjd med kvällen. Det visar sig att våra korta spår i den "läskiga" skogen har gett resultat. Måste säga att jag blev lite nedslagen när Harry vid förra kurstillfället blev så himla rädd. 

Den 13/6 ska vi göra ett förtest inför anlagsprovet den 27/6. Jag är inte helt säker på att han klarar det, men jag tänker i alla fall starta. Det kan ju i så fall få bli ytterligare ett träningstillfälle. 600 meter har vi inte gått tidigare. Nu har jag betalat 1200kr för kursen, nästan 500kr för en tävlingslicens,300kr för anlagsprovet och ska betala 200kr för förtestet, så jag tänker inte ge upp. 

Nu njuter jag av ett glas vitt, så här dagen före nationaldagen.

Simon gick precis och badade ( klockan 22.30) Linus ska sova hos en kompis ute på hans studsmatta, (då är det sommar, eller hur?)  och Mio sover inomhus hos kompisar. 

Fick ett härligt mail..

..från M:s lärare i dag.
En gång i veckan sedan i slutet av april har M jobbat med lästräningsmaterialet BRAVKOD, med sin lärare.
BRAVKOD är ett träningsmaterial för elever som behöver träna på att automatisera sin avkodning vid läsning.
Då i början läste han 75 ord/minut, målet var att han skulle komma upp i 82 ord/minut vid den här tiden.
I dag läste han 96 ord på en minut! BRAVO!
Han har dysleksi men har kommit så långt på så kort tid!

Spår och jogg.

I går bar det av mot skogen igen. Jag lade ett sr till Harry, så klart. Mygget och blött var det.

Jag tjatar ofta om mitt dåliga lokalsinne, och det är verkligen dåligt. Och ganska jobbigt är det också. Jag kan liksom inte bli bättre på det. Nu lade jag ett spår och hittade knappt var jag skulle börja en timme senare. Jag har inga snitslar på nyporna och då blir de lite svåra att se. Harry gillar ju inte när de rör på sig..

Till slut hittade vi till starten:/

Harry spårade på bra, vek av en gång så jag fick stanna, men jag hade is i magen och väntade och väntade och han fick inte gå i väg för långt. Till slut hittade han tillbaka och vips var vi framme vid skanken. 

Jag skulle så gärna vilja använda Maxis glasögon med kamera i. Det skulle vara perfekt för att se hans kroppshållning och signaler. Hinner liksom inte se det så noga när vi går. Jag är ju så koncentrerad på att se var vi ska gå ;) men jag leder eller visar inte honom vägen . 

Men Maxi har tappat bort laddaren till glasögonen och inte hittat någonstans att beställa dem. 

Det ska bli spännande att se hur han är i skogen på onsdag då det är kursdags igen. 

Klockan 19 i kväll samlades vi några stycken för att springa vid den vackra sjön Sparren. 6 km blev det. Jag är nöjd med det! Har inte så många kilometer i benen. Men fler ska det bli. 

Linus var också med, han sprang en halvtimme innan 4.5 km och så blev det 6 till och ett pass i backen.

Nu en dusch och en Ipren inför natten, med mina ömma höfter. 

Kort och rakt.

I går lade jag ett 50 meter rakt spår till Harry. Kort och rakt för att han skulle lyckas.

Han visste redan när jag gick i väg för att lägga spåret vad som skulle komma. 

Ivrig och förväntansfull när vi gick mot skogen, med vanligt koppel. 

Framme vid starten selade jag på, och ledde fram honom till spårets början. 

Det var vindstilla och alldeles tyst i skogen. Eller skogen, det var vid skogsbrynet med en ganska öppen skog. Han hittade spåret direkt och gick tre, fyra meter. Vädrade i luften och gick av spåret, jag stannade och efter en stund hittade han det igen. 

Han vädrade flera gånger i luften, men hittade hela tiden tillbaka. 

Han blev lite rädd en gång när det knakade av en gren under mina stövlar. Så det märks att han är ganska spänd. 

Han hittade skanken och var världens malligaste. 

Nu ska vi försöka spåra varannan dag, ibland kanske det blir två dagar på raken. Men hellre kort och ofta än långt och läskigt. 

Viltspår och fotboll

Kanske dags att skriva lite här igen. 

På spår kursen i onsdags blev det ett litet bakslag, eller vad jag ska kalla det. 

Harry var ivrig och förväntansfull på väg från bilen till spårets början. Och vi kom i gång fint, men efter att vi passerat ett par snitslar blev de plötsligt super läskiga. 

När han kämpat mot rädslan att passera några fick han se att det fanns ännu fler inne i skogen. Och efter en liten stund började han även skälla på "publiken" bakom oss.

Han ville sååå gärna men det gick inte för honom att ta sig framåt. Till slut fick jag med bestämda steg gå mot målet och skanken. Då blev han så lycklig. 

Nu ska vi träna, bara han och jag några gånger utan att ha någon med oss och "fladdret" på klädnyporna har jag tagit bort. Nu använder vi bara klädnyporna som snitslar. 

Han visade så stark vilja att vilja spåra så med lite eller mycket övning så kommer vi att gå framåt. 

I dag har Goif kåre vunnit ännu en seger mot Hallstavik. Grattis till er!!!